Höstkapitlet

I måndags hade jag sista snacket med psykolog-Karin och det var skönt. Jag gick dit och kände nån form av prestationsångest över att jag inte hade något jag ville prata om men kom på sen att det aldrig är ett problem när jag är med henne. Nu har vi ingen träff inplanerad, men känner mig trygg i att jag har hennes nummer i telefonen och att jag får ringa när jag vill.

Så nu börjar höstkapitlet! Jag är orolig inför att ta mig an skolan igen, för min inställning att "plugga suger" sitter som gjuten. Nu får jag inte ens ångest över det, för jag skiter bara i det och lagar mat och bakar och syr och kollar Idol. Jag mår inte dåligt alls, men motivationen är definitivt inte här just nu. Vi får se vad som händer nästa veckan när föreläsningarna drar igång och jag inte är ensam i lägenheten längre.

Men jag är samtidigt väldigt taggad på att börja nya kurserna. Det är ju en sak med gamla skitkurser som släpats med allt för länge... Strategi och energiresurser blir det! Och jag åker till Bryssel i slutet av september för att hälsa på en superkompis tillsammans med en annan superkompis. Och så är det jul om knappt fyra månader. Livet är uthärdligt!

Tillbaks i dyngan!

Nu är jag tillbaka i pluggstaden och har inte lyckats plugga det allra lillaste. Eller jo, har öppnat några artiklar jag vill läsa inför skrivandet. Deadline var i måndags och jag sitter och målar naglarna. Slappt! Är så trött att jag inte ens orkar ha ångest. Och sen ska vi inte ens tala om tentaplugget till nästa vecka. Hejåhå.

Har nu någon tanke om att jag ska blogga under hösten för att se hur jag mår och hanterar skolan och det sociala (och håll tummarna: KÄRLEKEN). Tror också att jag behöver något ställe att formulera mig och babbla på som när jag är hos min terapeut. Psykolog-Karin sa att jag skulle prova att skriva och det kan väl gå an. Hon säger mycket klokt den kvinnan. Senast jag satt i hennes fåtölj var i förra veckan i torsdags och då ville jag bara springa därifrån och leva. Kliade i fötterna och fingrarna efter att få lägga ältandet åt sidan och hänge mig till vad som helst. Jag har hört att det är när man tröttnat på sitt eget ältande som man är på väg åt rätt håll och det ligger det ju något i. 

Så jag börjar den här höstterminen på rätt humör. Inkorgen må vara full av jobbigheter att ta tag i och årskurs fyra utlovar många timmar övertid, men jag är taggad!