Ursprunget

Jag har ångest rätt ofta. Men jag funderar hur mycket det beror på att jag skapat mig en definition av hur det känns att ha ångest och kan känna efter. Innan jag visste att jag hade ångest så hade jag ju technically inte ångest ju.

Ja. Bara det. Hej ångesten!

Kontraster

Idag är jag på bra humör. Skrattar hög och så. Inget ångestnyp i magen. Det enda nypet är hunger, och det kan jag ju lösa med en macka. Kung.

Grinolle

Det här med att man alltid börjar gråta när man är arg och vill verka samlad och hård? Totalt värdelöst.

Röv.

Handen i fickan fast jag bryr mig

Tidig morgon och jag sitter och panikpluggar inför en presentation av energieffektivisering som jag inte förstår över huvudtaget. Veronica Maggios nya har jag i öronen för att väga upp en i övrig rätt bajsig morgon. Men jag blir ledsen.

Hennes låtar... Dom är så hårda. Hon är så hård mot sig själv och allt runt henne. Hädanefter ska jag vara bra för dig och Alla dom som jag känner är fulla av lögner och jag har svårt att förstå om dom är mina vänner och Jag vill hellre vara bordgjord än att vara ensam. Jag tänker att hon måste ta hand om sig själv och att hon förtjänar så mycket bättre. Jag tror att jag identifierade mig mycket med hennes förra skiva, och nu identifierar jag mig inte alls. Jag tycker synd om henne typ? Men det kanske inte handlar om henne, utan är ett sätt att bearbeta sånt som hon upplevt.

Jaja kontentan av detta är väl att jag blir ledsen av hennes musik men det jag ville var att få bli hoppfull av den.

I badet

Nattbad på landet utanför Bryssel. Kände mig som 19 år gammal igen. Åh.