SSRI

Medicineringen är något som upptar min tankekraft ganska mycket. Mer att jag analyserar mitt mående än att jag måste tänka på att ta medicinen. Ofta glömmer jag till och med.. Inte skitbra kanske, men whatever. Det funkar.

Den fyller sitt syfte i och med att jag i princip inte har några som helst dalar längre. Och det är så extremt skönt. Men det känns också tomt. Jag saknar så klart inte att må skit, men jag saknar spannet av känslor. I och med att dalarna är borta så är även topparna också borta.  Förr kunde jag känna irrationell sorg respektive glädje över saker, medan jag nu mest säger "aha vad kul" eller "det löser sig nog". En del av det som jag sett som ett personlighetsdrag hos mig är borta. Moodswingarna. Jag känner ett litet vemod över det, men rationellt vet jag att det är något positivt.

Sen är det ju biverkningarna också. Shit pommes vad lång listan är!! Jag har upplevt diverse i olika perioder. Första vändan av den högre dosen var de mycket starkare. Jag vaknade med panik mitt i natten och spydde av adrenalinkicken, för att nämna det jobbigaste. Denna vända är det lugnare. Men satan vad jag svettas. Blir blöt av den inte speciellt ansträngande turen till skolan. Och sexlusten är som bortblåst. I och med att jag är singel så är det ju ingen förutom jag som märker det, men det är lite trist.

Summan av dessa tankar är väl att jag är otroligt tacksam över att det finns läkemedel som Zoloft och Sertralin, men samtidigt känner jag en tomhet som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Eller om jag måste hantera den. Det finns ju fördelar och nackdelar med SSRI helt klart, och jag är helt övertygad av att i mitt liv just nu så väger fördelarna över.